Varför tjatar alla människor om snön så mycket? Lugn människor. Ni kommer hinna tröttna på den långt innan den ens har en tanke på att försvinna, så njut nu så länge vi slipper pölsa igenom 1 meter snö till skolan/dagis/jobbet. När det inte ens går att komma fram med vagnen så man måste ta pulka istället om man ska ta sig någonstans. Då kommer ni att ångra att ni ens tjatade efter snö. Glöm inte det då.

Idag har inte mycket hänt. Känslomässigt har det hänt sjukt mycket. Jag hänger inte riktigt med i mina egna svängar. Vart står jag? Vad vill jag med mitt liv? Hur ska man göra i vissa situationer, hur ska man agera när man hamnar i en sits man aldrig suttit i förut och hur ska man ta sig ur en grop man grävt själv. Lite sånt roligt...

Jag sov hur länge som helst idag. Så mysigt och varmt så jag kunde inte låta bli även om nån tjatade ihjäl mig att jag skulle kliva upp! :) Men jag var trööött efter en vakna-tusen-gånger-och-ge-haylee-tröst-natt. Håller ju på att vänja henne att sova i sin egen säng. Det går bättre och bättre för varje kväll faktiskt. Ibland blir hon panikledsen och gråter tills hon knappt kan andas när jag lägger ner henne där. Nackdelen är ju att jag har tagit bort ena sidan på spjälsängen (det gjorde jag för längesen) så hon kliver ju upp så fort jag går ut ur rummet. Så kommer hon efter mig och gråter, så bär jag in henne igen och säger "Godnatt amor, nu måste du mimi (=sova. internt ord). Mamma älskar dig". Ibland går det bra, ibland inte. Då får man göra om det ungefär 90 gånger innan hon sover. Sedan har jag en stol bredvid sängen som jag ställer datorn på när jag ska sova eftersom jag alltid ser på serier när jag lägger mig. Då klappar hon på stolen när hon gråter och säger "Mamma sitta hääär". Haha. Så då sätter jag mig där i ett par minuter tills hon iallafall har lugnat ner sig.

Inatt har hon vaknat ett par gånger, men jag har bara behövt visa mig så har hon somnat om. Så skönt! Igår tog det en evighet att få henne att somna för det första. För det andra vaknade hon tusen gånger efter hon väl hade somnat in. Men det vore ju konstigt ifall hon inte reagerade på hela situationen med separationen mellan mig och hennes pappa. Hon har ju inte agerat ut det på något annat sätt och jag har läst och hört att sömnproblem kan bero på att det hänt något liknande i ett barns liv. Så det kan ju vara det. Oavsett anledning behöver problemet åtgärdas!:) Men det är på G. Snart kommer det att gå galant. Hon har ju sovit mellan mig och hennes pappa i sängen sedan hon var nyfödd. Alltså sovit i sin säng kansske totalt 5 gånger från att hon var 1 dag till 1½ år. Vi ville ha det så. Men nu när jag vill att hon ska ha eget rum så blir det svårt att låta henne sova med mig.. Det förstör ju lite vitsen med hela grejen.

Annars är jag så stolt över min lilla dotter. Hon är i världens trotsålder, allting ska göras på hennes eget sätt och om man säger till henne om något, så säger hon emot. Om jag t.ex. säger "Lilli kom så ska vi ta på overallen" då säger hon "Nä-häääää!" Hahaha. Det låter så jäkla sött så jag kan inte låta bli att skratta. Nä-häää. Mammas gostjej. Hon pratar i meningar och det är så himla kul också. Hon kan säga saker som "Mamma och Hejjii (Haylee) sitta här och äta maten", eller "Nina (och) Haylee leka (i) sandlådan (på) dagis". Och allt härmar hon. Jag svär ju ganska mycket och det försöker jag verkligen tänka på att inte göra. Hon tar ju efter precis allt. Råkade säga "men stick kattjävel" häromdan till katten. Då sa hon samma sak. Man ba "Aj aj Haylee inte härma mamma" haha. Äe. Man får ju ta och tänka på det... Inte bra att svära oavsett.

Nej, nu blev detta ett himla långt inlägg. Blev pigg när jag vaknade av att Haylee vaknade. Ska se lite Gossip Girl, äta en macka och sedan försöka somna om. Plugg hela dagen imorgon! :)

Godnatt sötisar