God eftermiddag. Eller god kväll. Kanske man ska säga. Jag tycker att det känns som eftermiddag iallafall. Klockan är 1906 bara ju.

Idag har jag inte fått så mycket vettigt gjort. Bara softat hemma. Skönt somfan iof men tråkigt också. Men har inte haft ork till att göra nånting annat. Jag har badat, kollat på tv, suttit vid datorn, pratat I-språket med Lina, pratat med Vilma i telefon, pratat med Evelina i telefon. Träffat Sandra en snabbis och lånat ett par leggings och så rökte vi en cigg och pratade. Sedan har jag inte gjort något mer.

Jag ska snart till Evelina iallafall. Jag skulle egentligen dit vid 16 men eftersom jag bara har vilat hela dagen så blev det lite senare än tänkt. Innan jag går dit så ska jag diska iallafall. Annars blir mormor kanske arg. Eller iallafall irriterad. Haha. Jag lovade att diska. Så jag får helt enkelt göra det.

Min dator verkar vilja att jag ska kolla på Ice Age. Rutan kommer upp hela tiden. "Spela filmen" osv. Jag trycker på krysset. Och så sker detta igen. Och igen och igen och igen. Tillslut fick jag ett psykbryt så jag tog ut skivjäveln ut datorn. För fan. Irriterande. Jag kollar väl när jag har lust. Inte datorn som ska bestämma vad jag ska göra och när.

Jag sitter här på balkongen nu och tar det lilla lugna. Slappnar av. Härligt. Spanar på folk som går förbi. Inte så roliga människor att titta på men. En rolig sak hände nyss iaf. Nedanför min mormors balkong, lr lite ovanför typ. På gräsmattan som ligger bakom hennes hus, så finns det som en liten skog där det är massa stora träd. Bland dedär träden finns ett litet utrymme som jag Sandra Mikaela och Lina alltid brukade vara i när vi var mindre. Kojan, kallade vi den för. Kojan. Våran koja. Jag minns att en tjej jag kände begravde sitt marsvin där. Ha ha. Idiot.
Men till saken nu. Jag hörde någon som snorade hela jävla tiden, tittade mig omkring för att se vem det var. Ingen syntes till. Jag känner igen detdär snorandet, tänkte jag. Efter en stund så kopplar det att det är Nicklas jävla snorande som jag hör. Så jag ropar: "Niiiiiiicklaaaas?" Så svarar han med en tillgjord röst "Jaaa Emma". Haha. Så frågar jag "Vart är du?" så säger han "Jag är här. Jag letar maskar". Så dyker han fram med ansiktet bland buskarna och grenarna. Haha. Jävla dåre.

Jaja. Här får ni lite bilder iallafall.
Jag saknar min Daniel. Jätte mycket :( Ååh..


     

Det är jag som är egot. Men det är min blogg för i helvete. Jag har inte lagt upp bilder på mig själv på 150 år.
Men nu kände jag att det var dags. Here you go. Sista bilden är min sköna softar plats på balkongen ;)

Bye