Får man säga så ens? Men det är jag fan i mig. Ursäkta franskan.

 Det har varit en intensiv vecka. Minst sagt. Det är svårt att hinna med sig själv ibland, mellan dagis och skola så ska man hinna vara en bra och glad mamma och framför allt spendera tid med sin älskade dotter. Och när man gör det så är det svårt att hinna med alla andra måsten. Typ som att hålla ordning och ha fint hemma, städa, tvätta, diska, laga mat, plugga, duscha och platta detta förbannade tidskrävande afrikanhår som jag har blivit välsignad med. Sedan får man ju komma ihåg att dygnet har inte hur många timmar som helst, och för att orka med allt ovanstående så måste man lägga sig i tid. Jag slocknar runt 22.00 på kvällarna nuförtiden. Jag som är van att vara vaken till typ tre på natten. Helt plötsligt försvann 5 timmar av mitt dygn!? Men det är bara att acceptera.

Det kommer  att bli en otroligt tuff höst för mig. Särskilt tidsmässigt. Tydligen så har jag redan förbrukat mina poäng för de kurser jag nu läser förra terminen. Jag läser ju alltså samma kurser nu, fortsättningskurser. Och därmed kan jag inte få studiemedel för de kurser som jag läste förra terminen = de kurser jag fortfarande läser. Men en underbar studievägledare här på skolan hjälpte mig att trolla litegranna så att jag fick tillbaka mina poäng. Däremot så var jag tvungen att lägga till två heltidskurser för att få 200 poäng som saknades. Då valde jag att läsa Människan socialt och kulturellt (har jag läst på gymnasiet och det är intressant) och Etik och livsfrågor. Dessa kurser ser jag dock inte som något hinder alls. Det är roliga ämnen och kurserna är mest liksom diskussionsfrågor och vem gillar att diskutera mer än jag!? :) Haha. Nej men det blir nog bra dethär...

Mitt i allt så har Haylee problem med dagislämningarna. Hon blir så fruktansvärt ledsen och gråter tills hon tappar andan när jag lämnar henne där. Så fort hon märker att vi är påväg mot dagis så börjar hon att gråta. Och det beror inte på något sätt på att hon inte trivs där, för det gör hon. Pedagogerna är underbara och hon gillar sina kompisar och allt de har för sig där på dagis. Men det är just själva avskedet, att jag lämnar henne där - ensam. Hon hatar det. Samma sak när jag hämtar henne, så fort JAG säger "hejdå" så blir hon tokledsen och klamrar sig fast vid mig som en blodigel, jag behöver inte ens hålla i henne utan hon sitter fast på mig ändå. Även fast jag säger hejdå till fröknarna. Huga :( Det gör så ont i mitt hjärta varje morgon när jag måste gå därifrån. Helst av allt vill jag bara vara hemma med henne, men det är ju en omöjlighet i praktiken. Jag är ju ingen miljonär som bara kan vara hemmafru i flera års tid. Inte heller har jag någon rik man som kan försörja mig medan jag går hemma och lallar på. Tyvärr. Någon frivillig, rik entreprenör eller liknande som har lust att gifta sig!? :) Inte? Hepp.

Ja ja. Nu vet ni att jag lever iallafall. Jag sitter på skolan och ska precis avsluta min lektion. Jag har varit jävligt flitig den gångna veckan måste jag erkänna. Har fått en massa uppgifter gjorda och fick precis veta att jag snart är klar med historiakursen. Befriande känns det... Samtidigt som jag funderar på att stryka Matte A kursen då jag ändå läser den på 0 poäng och jag inte känner mig det minsta motiverad att tänka på matte just nu. Jag orkar helt enkelt inte...

Nu ska jag åka och hämta hem mitt lilla hjärta från dagis. Myskväll står på schemat. Kanske ska ringa Sandra och se vad hon har för sig!? :) Imorgon ska vi på dop!! :) Det hade jag glömt bort och kom på det precis just nu. Härligt.

Trevlig helg snyggingar.