Sömnen infinner sig inte. Inte idag heller. Igår gjorde den det men då sov jag ju med baby. Idag sover jag ensam och då blir det lite svårare än annars.

Ligger och tittar på Narnia. Grinade hur mycket som helst när Aslan dog på Stenbordet. Även fast jag vet att han inte dör på riktigt så blir jag ledsen, haha. Fjantig jag är. Men jag är ledsen idag. Detta är en ledsendag. Inget bra har hänt idag.
Inte en endaste liten sak. Jag har ont i huvudet och i kroppen. Tatueringen orkar jag verkligen inte kliva upp och smörja även fast jag vet att jag borde göra det. Jag smörjer den alldeles för sällan. Bara smörjit den en gång idag. Eller två. Nej. En. Jag tar inget ansvar. Men imorgon ska jag smörja var tredje timme. Annars får nån slå mig, ok? Isåfall tar jag det. Nemas problemas. Ååh, nu hör jag på filmen hur Aslan har kommit tillbaka! Wie.

Jag fick ett sms nyss som gjorde mig lite lyckligare i hjärtat. Så nu kanske jag kan sova liiite bättre iallafall. Fast det tror jag inte. Ett sms räcker inte. I need the real thing.

Har suttit på 1000apor i några timmar och kollat runt. Jag älskar alla Schulman:s. Så jävla briljanta. Sjuka jävla människor med den roligaste humorn på många år. Förutom Hey Baberiba. Det är bäst. Kungafamiljen. Ha ha. Och Anette. Linas mamma. Hon är världens roligaste. Lina är också rolig. Rolig familj detdär. De är bäst på att imitera folk.

Jag tyckte att jag såg Per Frost på jobbet härromdagen. Jag ropade på Ewe i headsetet och sa "Kom hit! Fort. Kom hit" Sen stog jag och spanade länge för Evelina kom inte lika snabbt som jag förväntat mig. Sen när han rörde sig och jag såg honom från en annan vinkel insåg jag att det inte var Frosties. Det var någon annan gubbjävel. Men det hade varit kul om det var Per. Då hade jag nog gått dit och hälsat. Kanske. Jag är inte säker. Men jag tror det.