Don't tell me what to believe
Publicerat: 2009-01-24 Kl: 20:32:28 | I kategori: Min vardagJag är deprimerad. Hela dagen har jag känt mig nere. Måste ta bussen till Nacksta också och då har jag ingen dator heller. Min mormor är sniken så jag får inte låna hennes dator heller. Jag hatar att min är trasig. Det är fruktansvärt jobbigt. Har så himla tråkigt just nu. Tror att jag ska ta bussen som går kl 21. Jag orkar egentligen inte, jag mår dåligt. Jag behöver någon. Dig. Please don't let me be the last to know?.. If you love me so - dont let me be the last to know
Allt har gått så fort nu. Allting händer på en och samma gång och ibland blir det bara lite för mycket. Jag är bra på att förtränga känslor, men ibland så går det inte. Då är det oundvikligt. Idag har varit en sådan dag. Jag är så less på alla svek. Allt jag gör för att hjälpa, men får ingenting tillbaka. Allt jag kämpar för är meningslöst. Men ändå kan jag inte sluta. Jag älskar dig och det är därför jag gör allt dethär. Jag borde inte. Jag vet det. Jag kan inte hjälpa dig men samtidigt vill jag så gärna. Det brukade ju vara du och jag. Alltid. Du var den jag alltid kunde prata med. Jag stannade hellre hemma och umgicks med dig än att gå ut och festa på en fredagkväll. Du var den bästa personen i hela världen. Min favorit. Då var jag lycklig. Att man inte uppskattar tiden när man har den är jävligt synd. Man inser inte vad man har förrän man har förlorat det. Även om det kommer att bli bättre någongång så vet jag inte ens om det är möjligt att bygga upp vår relation till varandra så som den var förr. Du har gjort mig så illa och svikit mig så mycket så jag inte ens kan förklara med ord. Jag behöver dig. Du är den jag älskar mer än allt. Blod är tjockare än vatten och det är faktiskt sant. Så snälla - Kämpa för min skull så som jag kämpar varje dag för dig.
Allt har gått så fort nu. Allting händer på en och samma gång och ibland blir det bara lite för mycket. Jag är bra på att förtränga känslor, men ibland så går det inte. Då är det oundvikligt. Idag har varit en sådan dag. Jag är så less på alla svek. Allt jag gör för att hjälpa, men får ingenting tillbaka. Allt jag kämpar för är meningslöst. Men ändå kan jag inte sluta. Jag älskar dig och det är därför jag gör allt dethär. Jag borde inte. Jag vet det. Jag kan inte hjälpa dig men samtidigt vill jag så gärna. Det brukade ju vara du och jag. Alltid. Du var den jag alltid kunde prata med. Jag stannade hellre hemma och umgicks med dig än att gå ut och festa på en fredagkväll. Du var den bästa personen i hela världen. Min favorit. Då var jag lycklig. Att man inte uppskattar tiden när man har den är jävligt synd. Man inser inte vad man har förrän man har förlorat det. Även om det kommer att bli bättre någongång så vet jag inte ens om det är möjligt att bygga upp vår relation till varandra så som den var förr. Du har gjort mig så illa och svikit mig så mycket så jag inte ens kan förklara med ord. Jag behöver dig. Du är den jag älskar mer än allt. Blod är tjockare än vatten och det är faktiskt sant. Så snälla - Kämpa för min skull så som jag kämpar varje dag för dig.
Kommentarer
Trackback
