äntligen har min längtan stillats

Publicerat: 2008-07-07 Kl: 01:32:02 | I kategori: Min vardag


Äääntligen är jag med min Danne. Skönt som fan :) Var lite knas när jag kom hit, mådde inte så bra just då men nu är allt perfekt. Jag är lycklig nu. Iallafall när Danne är i närheten. Idag är det ett år sen. Kan inte fatta att tiden har gått så jävla fort. Helt sjukt ju.

Jag tog bussen hit förut, tog tusen år för jag fick åka 4an - Sjukhuset-Granloholm... Den tar ju flera veckor att åka för fan. Och så var det en jävla tjock äcklig unge som satt och åt Sourcream&Onion chips hela tiden, så slickade och sög han sig på fingrarna. Sen stoppade han ner handen igen och åt som fan. Det luktade chips äckel i hela jävla bussen. Så satt han och tittade på mig heeeela tiden, tittade tillbaka o sa "VAD" för jag var så jävla irriterad och trött redan, sen att en äcklig fetknoppskille i 13års åldern ska sitta och glo på mig som att jag vore en TV eller nåt var ju inte speciellt rogivande.

När jag kom hit så satt jag o Danne mest bara o pratade om allt som hänt dom dagarna vi inte har träffats och sådär :) Allt jag kunde tänka på var vilken jävulskt vacker pojkvän jag har och hur mycket jag faktiskt saknat honom. Såg på tv och så med. Sedan umgicks vi med Renzo Juan o Lelle också. Nyss har vi varit ute, dom har spelat basket & jag har suttit på sidan och filmat och hejat på. Jag tycker inte om sport. Har jag aldrig gjort. Inte myggor heller. Dem kallade mig för Eminem för att jag hade en mössa på mig med luvan uppdragen på huvet som Eminem har i 8 mile. Haha. Dårar.

Kände att jag var tvungen att blogga eftersom jag har fått in den vanan nu, att blogga flera gånger per dag.  Nackdelen här är att jag inte har tillgång till datorn speciellt ofta, och att tangentbordet är jävligt svårt att skriva på. Men datorn är skitbra.

Nu sitter killarna inne i mitt o Dannes rum och spelar nåt frågesportsspel om fotboll. Jag kan inget så jag är inte med. Ska läsa lite bloggar nu istället, sen gå in och äta choklad och dricka cocacola. Wonderful. Just nu känns livet helt felfritt. Jag är lycklig. Jag älskar min Daniel Valderrama mer än nånting här på jorden. Vet inte vad jag skulle göra utan dig?
Vart skulle jag ta vägen, vem skulle jag ha som tog hand om mig, även om jag alltid klarar mig själv så är det skönt att ha någon som man älskar så hjärtat svider, som bryr sig om en & älskar en tillbaka. En som finns där. En som man kan prata med och öppna sig för. Du är mitt allt. Jag är tacksam för varje sekund jag får tillbringa med dig. Ett år har gått och jag hoppas att det går många många år till. Jag vill leva med dig föralltid, men det vet du ju. Min älskling. Du är finast.
Te amo mi amor


Juan Lelle Danne och Renzo sitter och skrattar och pratar så jävla högt, jag blir förvånad över att ingen av dom som ligger och sover har vaknat ännu. Haha. Gick och stängde dörren så att ingen ska behöva bli väckt. Omtänksamt av mig va? ;)

Nu orkar jag inte skriva något mer. Har inget mer på hjärtat. Ska gå och umgås med min finaste älskade Daniel nu och känna hur mitt hjärta slår 120 när jag ser på honom. Uppdaterar imorgon - trogen som jag är.
/Emma




Haha. Ful bild på oss.
Älskar dig sötnos.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0