Vilken jävla film. Förlåt att jag tjatar men jag kan inte hjälpa det. Man sitter och spänner sig genom hela filmen, iallafall nu på slutet. Helt sjukt vad man kan ryckas med av en film. Ni vet när de håller på att sjunka precis, och ska dras ner under ytan av båten? När han säger att de ska hålla andan och simma upp mot ytan, då kommer jag på mig själv med att sitta och hålla andan som en dåre och lixom rycker med kroppen som att jag försöker simma för att hjälpa dem. Samtidigt som det kommer en tår då och då. Jag brukar aldrig aldrig aldrig gråta till filmer. Men denna kan jag inte hjälpa det. Sitter inte och tokgrinar men ibland rinner det en tår nerför min kind. Det brukar aldrig hända. Jobbigt att bli så känslosam av en film. Kärleken mellan dem är helt sjukt stark.
De dör hellre tillsammans än att överleva utan varandra. Tur att jag ska kolla på
Prison Break så fort Titanic är slut. Fast då blir jag också känslosam.
Dock av en helt annan anledning.